Morgan Kall

Snart smäller det. Dagen på året då vi firar Jesus födelse. Yeah right. Fråga vilken unge som helst och vi får förmodligen svaret: "Vi firar jultomten och julklappar!". Jag ser inte julafton som ett minne av Jesus födelse, även om jag vet att det är fallet, utan en dag på året då familjen samlas och är generösa. 
   Julafton är för mig en känsla, inte en högtidsdag. Men när kommer känslan? När jag köpt alla julklappar? När jag börjar tro på tomten igen? Nej, jag vet exakt när känslan kickar in som mest. Klockan tre på julafton, när Kalle och hans vänner firar jul. När hela familjen sitter ihopträngda i en soffa och dricker glögg och barnen skrattar (jag också) åt kolibrin eller tomtenissen som har en schackfärgad färg. Det är den tiden på året jag önskar att vi firade julafton som i England, två dagar i rad.

Jag måste också skriva en jullåt och skriva mitt EXA2 innan julafton kliver innanför tröskeln.

Jag ska se om jag får lite extra julstämning om jag sätter upp en bild på en tomte...



Nej...
Nu då!



Ahhh...så där ja...där har vi känslan igen. Nu kan jag stå ut med pluggandet ett litet tag till i alla fall...