En morgon i Eskilstuna...
Jag måste nog berätta.
Jag gick in på Pressbyrån vid tågstationen i morse och skulle köpe med mig en kaffe. Kön var lång. Bakom mig stod en stilig, lång herre med slips pch en lång beige rock och bakåtslickat hår. Kanske var han banktjänsteman. Kanske var han med i ryska maffian. Kanske var han hallick. Jag minns inte riktigt vem som stog framför mig, men jag minns att det var en tjej. Ung, gammal?
Det kom in en tjej i 25-årsåldern och ställde sig snett bakom mig och började prata:
"Det är Världsboksdagen idag, och medan kön bildar sig så tänkte jag läsa lite ur Marcus Birro".
Jag tänkte att hon pratade med banktjänstemannen bakom mig. Sen tänkte jag inte så mycket mer. Så hon började läsa.
Högt.
"Regnet som droppar slår hårt mot den blytunga asfalten. Skuggan av en svart katt blandar sig in i den mörka natten så att det inte finns något mer att se."
Eller nåt sånt. Jag visste inte om jag skulle börja skratta. Så jag log lite och skakade på huvudet medan jag skämdes över hennes skull.
För där stod hon. Glad, ung, obekymrad över vad alla tycker, vad alla tänker.
Jag kanske inte skäms i alla fall. Inte över hennes skull.
... och då var den min kompis som läste :)
(och ja; igår tyckte hon att det skulle bli pinsamt, eller jobbigt kanske rättare sagt) :p
