Morgan Kall

...jag kommer inte skriva ett sentimentalt och tårfyllt inlägg till min bror som flyttat. För någonstans inom mig finns fortfarande hopp att han kommer hem. Men samtidigt vill jag att han ska komma in på skolan, göra det han vill göra.
Men vi får se, när han väl kommit in och hoppet är släckt, då kanske det där inlägget kommer...

...för igår skulle vi Riddare vinka av Sigge som numera har Umeå som sin hemadress. Det gjorde vi med kina-mat och bowling. Väldigt trevligt, väldigt familjärt.
Och nej, det roligaste var när vi skulle betala notan till maten och det var Jones tur. Det var tre tjejer bakom disken, den ena tog betalningen och de två andra tittade på. När den ena av de sa "titta deras legitimation" (eftersom en del av oss drack en öl), sa hon som betalade "men de ser ju ut som 18 år", skrattade lite, vände sig mot Jone och sa "Och han drack ju ingen öl".
Jone, med sitt nyväxta skägg sa "Jo! Men inte i kväll..."
Bo-dum-bom-dush!!

Idag efter matchen (som vi förövrigt vann med 2-0) tog de tre musketörerna (Jag, Jone, Pontus) en bio. Men innan det fick jag revansch på bowling. 158!
Get Smart stod på schemat. Jag fick vad jag ville ha, inte mer, inte mindre. Steve Carell gjorde filmen.

Nu blir det sista avsnittet av Entourage. Längtar som fan efter säsong 5!

Jag började 9.15 idag, vi skulle lära oss om barnlitteratur och hur man analyserar de olika barnböckerna. Eftersom det bara var introduktion stod vår lärare frmme vid katedern i två och en halv timme och snackade. Det verkar vara en ganska schysst kurs. Läsning: Lindgren, Beskow, Harry Potter...osv.
Vi slutade kvart i tolv och jag tittade in i några butiker för lite nya jeans. Hittade ett par för 900. Jag hittade också ett bälte och två kalsonger. Drog sen en lunch med Calle och efter det satt vi på skolan och tog en kaffe. Han tog upp idén att dra till tågstationen och spela lite Jack Vegas medan jag väntade på tåget.
Jag drog in 200 spänn.

Ikväll ska vi käka med gänget. Vi får se vad som händer efteråt.
Peace!

Samtalet kom 8.49.
Jag kunde inte somna inatt, jag hade minuterna innan jag la mig druckit en cola och var vaken ända fram till klockan var halv fyra.
Så 8.49. var jag ganska trött.

- Ahhh, Andreas
- Hej, Annelie från Västerskolan här. Har du börjat skolan än.
- Ja, jag började i måndags.
- Är du där nu?
- Nej, idag är jag hemma.
- Okej, jo, för det var så här att Salkkråkan behövde hjälp så snabbt som möljigt och fram till halv fyra. Det är en 1-3 årsavdelningen.
(Byta blöjor på ett dussin gapande ungar en hel dag! Fuck NO!)
- Okej...ehhh...jag har....faktiskt en grej jag måste....göra idag....
- Okej...?
- Till skolan alltså...
- Mmmmm.....
Tyst i fem sekunder, men det kändes längre.
- Vet du vad, jag tror jag skippar det idag, jag måste fixa den här...ehhh...grejen till imorgon.
- Okej, nästa gång!
- Ja, tack ändå, hej!

Tror ni hon gick på det?
Det gor inte jag.

Jag ringde en lärare som är ansvarig för mina poäng. Hon berättade att hon läst mitt mail jag skickade igår och kommer ihåg att jag lämnade in arbetet till EXA3 och att jag blev godkänd. Tråkigt nog vet hon inte vart hon gjorde av arbetet, men jag kommer att få poängen i alla fall.
Därefter ringde jag till den personen som har hand om de andra uteblivna poängen, han som var pappaledig. Han var inte det än verkar det som, och jag förklarade min situation. Han berättade att det var väldigt konstigt och att det nog blivit något fel. Men just nu hade han inte tid att titta igenom det utan bad mig att skicka ett mail.
Det konsitiga var att han inte mindes mig, trots att jag var en av två killar i klassen. Men, men, jag berättade det förr, jag tar det igen: Han är virrig...
Så just nu leder jag, vi får se lite senare om jag vinner eller om det blir sudden death...

B-laget (med mig som lagkapten) åkte iväg till Västerås för att spela mot Skiljebo SK. Förra bortamatchen slutade 2-2, hemma vann vi ganska stort. Vi hade fina förstärkningar från A-laget (avstängningar) så en ny vinst skulle inkasseras.
Det blev match mot ett mål. Vi hade trycket hela första halvleken, några fina lägen men var ineffektiva. Trots fint spel kunde SSK göra 1-0 efter att tre spelare fick stå helt fria på en frispark. Öppet mål och underläge.
Trots det så gick vi ut till andra halvleken ganska lugna. Vi hade spelet, snart skulle målen komma. Och det gjorde de. Kvitteringen, en kvart in i halvleken, nickade Henke in efter ett fint inlägg av Linus. Segermålet kom när det återstod några sekunder kvar av matchen, med Melek som ovan matchhjälte.

Bra spel, 3 poäng.
Skönt...

...och United vann med 1-0 mot Portsmouth. Darren Flecher målskytt för andra matchen i rad.

Jag har ett litet problem. Eller inte så litet faktiskt, utan livsavgörande.
Jag går i en skola. Jag tänkte någon gång bli lärare. För att bli lärare måste man gå i denna skola och för att klara skolan så måste man få poäng. För att få poäng måste man göra alla uppgifter.
Av 60 poäng möjliga har jag bara 30 hittills. Hur kan det komma sig? Jodu dagboken, nu är det inte jag som har klivit i den grop jag grävt.
Jag har, under höst- och vårterminen, gjort alla uppgifter, klarat alla uppgifter förutom en (som jag tids nog ska göra). Alltså borde jag, men mina beräkningar ha 55 poäng. Hur kan då 25 poäng försvinna?
Min lärare, mina damer och herrar, är oseriös och okompetent. Han heter Jens, by the way. De två sista examinationerna var vi grupp och lämnade in ett grupparbete. Alla, läs: ALLA, i min grupp har fått sina poäng. Förutom jag. Jag vet inte varför, men han ska få smaka på min verbala ilska. Via mail. För, hör och häpna, Jens är pappa-ledig. Han kommer inte till jobbet på ett tag. Och jag har inte tid att vänta.
På expeditionen idag pratade jag med en insatt. Hon berättade att om inte jag har de poängen jag behöver så blir jag utslängd från lärarprogrammet. Jag har tre veckor på mig.
Jag måste alltså få tag på Jens (och en annan lärare som av någon konstig anledning inte gett mig poängen, även fast hon sa att hon skulle sätta in de) nu under veckan, ta reda på varför jag inte fått några poäng och skälla ut de för att jag oroade mig i onödan.

Men vem vet vad jag gör om tre veckor?
Norge någon?

Jag tänkte att jag skulle byta design på bloggen. Varför vet jag inte riktigt mer än att jag inte har skrivit på ett par veckor och vill kanske börja om på nytt. Vi får se om jag håller det.

Jag ska iväg till skolan om 45 minuter och är väldigt delad över det. Visst ska det bli kul att träffa nya kamrater och ha någonting att göra på dagarna istället för att sitta hemma och rulla tummarna. Men nu är ju sommaren slut. Och det gick jävligt fort. Snart kommer regnet, blåsten, löven som faller, frost, snö, julafton, nyår...
Och så är det morgnarna. Dessa förbannade morgnar. Jag orkar inte kliva upp halv 7 varje dag för att börja 9.15. Jag hoppas att de första veckorna inte blir alltför intensiva.

Nu är det dags att skaffa lägenhet i E-tuna också.

Det finns en person som (ALLVARLIGT) anser att den nya Thundercats-filmen har släppt en trailer. Okej, det är Jone. Och han står verkligen vi detta.
Jag måste göra dig besviken. Tyvärr.

Först, titta på trailern här

Sen, titta på detta klipp. Det är från Indiana Jones and the last crusade. Spola fram till tiden 03:26.
Känner du igen riddaren?

Sen, titta in här
Rollen som Lion-O (eller vad han heter) är inte satt än.

Skaparen av denna "trailer" har också tagit scener från "The Time-Machine" med Guy Pearce och en gammal 80-talsparodi på Thundercats.

Och du hade ingen som helst aning att det är Stephen Hawking som gör rösten. Det ska vara kul. Det fattade han. Det gör inte du.

Parampam-Boosch!!!!

Jag kan säkert hitta fler bevis...

Jag har jobbat i tre dagar nu, och när jag jobbar på fritids eller i skolan så vill jag ha action. En grabb i femman som kastar sten mot ett fönster, en kille i ettan som ramlar från ett träd, två tjejer som bråkar över ett hopprep eller en lärare som skäller ut en annan lärare på möten. Det är inspirerande då, det får mig att utvecklas när jag löser bråk och hanskas med problem. Eller ser på när två kvinnor i 50-årsåldern ger varandra verbala knytnävsslag.

Vi var fem barn idag.
Fyra barn igår.
Och sex barn i måndags.
Inte en enda grät, inte en enda kastade upp en fotboll på taket med flit, inte en enda har tagit ett felsteg.
Det är segt då. Jag kan inte sätta på en film, då DVD-spelaren är på flykt. Jag VILL inte spela spel, då Uno, Fyra i rad och Trollskorna har blivit långtråkiga. Jag tog med mig barnen till en lekpark vid Centralskolan. Efter 15 minuter satt alla på en parkbänk och ville gå tillbaka.

I två timmar efter lunch satt två grabbar och spelade kort, två tjejer hittade på en ny dans till gammal Aqua-musik och en tredje byggde med klossar.
Själv satt jag på en soffa, drack mitt kaffe, läste Bergslagsbladet och tänkte: "Fan, det behövs inte. Barn behöver inte slå sig för att jag ska utvecklas. Jag menar fan, det är ju inte jag som ska ha kul, det är ungarna. Och fan, det är inte jag som i första hand som ska utvecklas och ta över världen, det är de. Så fan, låt de göra det de vill."
Så jag gick till de två grabbarna och lärde de "vänd-tia".
Men är det någon som fått en innebandyklubba i ryggen är det en bonus.

Årets första, och antagligen enda, kräftskiva vankas ikväll.
Mmmm.....

Jag är uppe i mitt rum. Ser på film. "Ovanligt", säger ni. "Inte mitt fel", säger jag.
På nedervåningen finns det för närvarande cirka 10 kvinnor som äter, skrattar och dricker. Det är min syster nummer tre som har möhippa. Jag är hungrig, men kan inte gå ner och hämta mat. Jag är gitarrsugen, men kan inte spela. Simon ringde och frågade om jag ville med honom och Jone till E-tuna, men jag hade precis då hällt upp dagens första drink och vägrade hälla ut den. Ett misstag. Kom tillbaka, jag följer med.

I förrgår fick jag ett rött kort. Målchansutvisning. Det första på mycket, mycket länge.
Vi vann, men det skördades många offer. Två ambulanser till undsättning, en blodig panna, ett trasigt knä, en febrig flickvän, åska, regn, röda kort.

Ikväll vankas det fest. Westerqvarn.
Stavas det så förresten?