B-lagspremiär!
Andra halvlek startade vi med tio man, då Henke såg det röda kortet i slutet av första. Jag själv skulle vara nöjd med 0-0, och det verkade som om vi inte ville ta några risker. Vi backade hem och lät Arboga spela boll. Men de kom ingen vart, och vi kunde ibland hålla bollen nära vårt straffområde länge utan att Arboga kunde få tag i den. När det återstod en kvart av matchen snappade Tero upp bollen av en nonchalant Arboga-back och chippade in bollen i nät.
Under resten av matchen gällde det att sparka långt och maska. Det hjälpte.
Vad händer...
Han står stilla, han torkar mjölken och sminket. Allt är grått.
Två råd:
1. Avslutning. Gör någonting som avslutar allt, säg att du visste för lite med ville för mycket.
2. Blotta ditt trasiga hjärta. Inte för oss, inte i din blogg. Men för den som borde veta hur du känner. And don't take no for an answer!
Välj någonting, gör någonting. Vi kan inte hjälpa dig att hitta tillbaka, men finns här. Det vet du.
Make your decision, don't rely on help from above, living is luxury, don't trust true love...
Och ibland...
Why so serious?
Äntligen blev jag kvitt min tvekan om The Dark Knight verkligen höll för den reklam den ändå fått. Jag skrev att filmen var, på förhand, årets bästa film.
Absolut. Ingen konkurrens.
Skådespelet (Heath Ledger är fantastisk som Jokern), effekterna, storyn, regin, tempot, ALLT var topnotch, som bratsen skulle sagt.
The Dark Knight är ett mörkt mästerverk!!!
En underbar sommardag!
Och med vetskapen att man har en veckas semester?
AHHHH....
Men först, igår:
Träning klockan tio, den jobbigaste träningen på länge, kanske var värmen ganska avgörande. Sen tacos med laget, och Skillinge där vi mötte upp Simon, Robin och Pontus. Boomboxen på högsta volym och ett ljuvligt vatten. Synd bara att man glömde solskyddskräm.
Simon har åkt iväg till Holland en vecka, och det kanske är bra. Lite träning hur det kommer att se ut när han flyttar till Umeå.
Efter Skillinge, hem till Roos för lite poolvolleyboll och hamburgare innan Mats kom och hämtade mig och Jone för en tripp till E-tuna. Det blev tidigt, och jag ber om ursäkt för det, men det var den enda skjutsen vi hade. Väl i E-tuna satt Calle och Robin hemma hos Pontus och lirade kort. Calle hade, SURPRISE, inte varit på Systemet, men det löste sig tillslut ändå. Och visst fattades lite spontanitet och partyiver, då Holland snodde de. Men det är bra träning.
Och det fungerade. Hela gänget drog till Emmas lägenhet, och det blev en lång och varm promenad genom stan. Vi var inte där så länge, men det var trevligt.
Nybron fick bli nästa anhalt, och jag tror inte jag har varit med om någonting varmare än Nybrons nedervåning.
Satan vad svettig han var...
Miss Björklund kom och hämtade och klockan två, och kvart i tre sov jag som en stock.
Lite kul kuriosa: Tre nätter i rad har jag, den mest ljudkänsliga mannen i mellansverige, sovit med fläkten på i mitt rum. Det är underbart.
Nu väntar jag på Robin som ska ta oss till Skillinge där vi möter upp Calle och Pontus.
Och ikväll ska vi se på årets, på förhand, bästa film - The Dark Knight!
I'm back you motherf***ers!!!
JiiisesKrajst vad länge det tog för mig att hitta orden igen. Men här är de, inte en dag försent.
Så vad har hänt dessa 24 dagarna utan uppdatering?
Halmstad, såklart.
Resan som skulle slå alla andra resor blodiga, resan som skulle vara legendarisk. Blev den det. Nej, men väl ett minne för livet. Som allt annat med mina bröder.
När vi anlände blev vi bemött av glada nyheter. Sunny Beach-sällskapet (plus två) hade huserat sig i stugan bredvid. Och då var tjejsällskap avklarat, redan första dagen. Men mina damer och herrar, vi gjorde det igen. Missade systemet. Tur nog hade vi så vi klarade oss den lördagen, men söndagen fick bli 3,5or. Inte fan blev vi fulla, men det var trevligt ändå med en gitarr och en strand.
Måndagen då: Bussen stannade i centrum, chauffören sa att det bara var 10 minuter gåsträcka till den mytomspunnna "Måndagsklubben". Klart vi trodde på honom. Men tji fick vi. Ca 74 minuter senare, och en lång omväg på motorvägen, var vi framme. Simon och Hilke hade redan klivit in i dimman, jag och Calle stog i kön. När det slog oss. Ingen av oss hade kontanter. Och inträdet nekades med kort. Så vad ska två pojkar utan pengar göra?
Vi hittade på tre andra vänner och tog en lettländsk svarttaxi hem till stugan.
Så kvällen slutade i katastrof. Men måndagens förfest. Ojojoj, kommer vi någonsin ha en bättre?
När jag vaknade på tisdagen såg jag en jublande lycklig Sparris le sitt största leende hittills i livet.
Tisdag, onsdag? Vem vet? Jag, men jag vägrar berätta...
Torsdag: Kanske den lugnaste förfesten genom tiderna. Kortspelen tog evigheter, alkoholen cirkulerade inte i blodomlppet. Jag satt med Sandra och Kine och lekte "Ett skepp kommer lastat". Fel svar=tre klunkar.
Och ta mig fan, jag tror jag kommer ihåg allt skeppet var lastat med.
På fredagen åkte tjejsällskapet hem till Norge, och stämmingen var dämpad. Ändå tills Håkan Hellström äntrade scenen. Jävlar vad bra han var. Jag tror Jone stod med halvstånd hela konserten.
Summa summarum: En klart godkänd vecka med trevligt sällskap, romanser och hjärtesorg. Visst önskade vi mer av vädret.
Men...
...man kan inte få allt i livet, hur mycket man än vill...
