Morgan Kall

JiiisesKrajst vad länge det tog för mig att hitta orden igen. Men här är de, inte en dag försent.
Så vad har hänt dessa 24 dagarna utan uppdatering?
Halmstad, såklart.
Resan som skulle slå alla andra resor blodiga, resan som skulle vara legendarisk. Blev den det. Nej, men väl ett minne för livet. Som allt annat med mina bröder.

När vi anlände blev vi bemött av glada nyheter. Sunny Beach-sällskapet (plus två) hade huserat sig i stugan bredvid. Och då var tjejsällskap avklarat, redan första dagen. Men mina damer och herrar, vi gjorde det igen. Missade systemet. Tur nog hade vi så vi klarade oss den lördagen, men söndagen fick bli 3,5or. Inte fan blev vi fulla, men det var trevligt ändå med en gitarr och en strand. 
  
Måndagen då: Bussen stannade i centrum, chauffören sa att det bara var 10 minuter gåsträcka till den mytomspunnna "Måndagsklubben". Klart vi trodde på honom. Men tji fick vi. Ca 74 minuter senare, och en lång omväg på motorvägen, var vi framme. Simon och Hilke hade redan klivit in i dimman, jag och Calle stog i kön. När det slog oss. Ingen av oss hade kontanter. Och inträdet nekades med kort. Så vad ska två pojkar utan pengar göra?
Vi hittade på tre andra vänner och tog en lettländsk svarttaxi hem till stugan.
Så kvällen slutade i katastrof. Men måndagens förfest. Ojojoj, kommer vi någonsin ha en bättre?
När jag vaknade på tisdagen såg jag en jublande lycklig Sparris le sitt största leende hittills i livet.

Tisdag, onsdag? Vem vet? Jag, men jag vägrar berätta...

Torsdag: Kanske den lugnaste förfesten genom tiderna. Kortspelen tog evigheter, alkoholen cirkulerade inte i blodomlppet. Jag satt med Sandra och Kine och lekte "Ett skepp kommer lastat". Fel svar=tre klunkar.
Och ta mig fan, jag tror jag kommer ihåg allt skeppet var lastat med.
På fredagen åkte tjejsällskapet hem till Norge, och stämmingen var dämpad. Ändå tills Håkan Hellström äntrade scenen. Jävlar vad bra han var. Jag tror Jone stod med halvstånd hela konserten.

Summa summarum: En klart godkänd vecka med trevligt sällskap, romanser och hjärtesorg. Visst önskade vi mer av vädret.
Men...
...man kan inte få allt i livet, hur mycket man än vill...