Filmtipset.
Darjeeling Limited (2007)
Man kan inte direkt kalla Wes Anderson för en av mina favoritregissörer. Jag tyckte till exempel att The Royal Tenenbaums var överskattd och Life Aquatic... har jag inte haft lust att se. Men när jag såg trailern till denna film, förstod jag att denna förmodligen skulle vara bra. Kanske till och med mycket bra. Jag hade rätt.
Grundhistorien är simpel:
Tre bröder, som inte har pratat med varandra på ett år, reser med tåg genom Indien. Planen är att de ska hitta sig själva och varandra - och bli bröder igen.
Men under allt det simpla döljer sig en existensiell närvaro, en närvaro som jag inte riktigt kan hitta likheter med andra filmer. Den har ett stort hjärta, och bakom varje scen döljer sig ett budskap. Det verkar nästan som att Anderson vill visa världen att "här är jag, en geni!". Jag vill inte kalla det egotrippat, men lite så känns det när han visar upp kärlek, hat, skratt och tårar på sitt eget lilla sätt.
För filmen är liten och intim. Liten i den bemärkelse att två tredjedelar av filmen utspelas på ett tåg, och intim för att man får den känslan av att skådespelarna (Adrien Brody, Owen Wilson, Jason Schwarzman) är bästen polare när kameran inte är på och litar på Anderson till 100%.
Filmen är vacker, rolig, sorglig. På Andersons egna lilla sätt.
Betyg: F F F F
Man kan inte direkt kalla Wes Anderson för en av mina favoritregissörer. Jag tyckte till exempel att The Royal Tenenbaums var överskattd och Life Aquatic... har jag inte haft lust att se. Men när jag såg trailern till denna film, förstod jag att denna förmodligen skulle vara bra. Kanske till och med mycket bra. Jag hade rätt.
Grundhistorien är simpel:
Tre bröder, som inte har pratat med varandra på ett år, reser med tåg genom Indien. Planen är att de ska hitta sig själva och varandra - och bli bröder igen.
Men under allt det simpla döljer sig en existensiell närvaro, en närvaro som jag inte riktigt kan hitta likheter med andra filmer. Den har ett stort hjärta, och bakom varje scen döljer sig ett budskap. Det verkar nästan som att Anderson vill visa världen att "här är jag, en geni!". Jag vill inte kalla det egotrippat, men lite så känns det när han visar upp kärlek, hat, skratt och tårar på sitt eget lilla sätt.
För filmen är liten och intim. Liten i den bemärkelse att två tredjedelar av filmen utspelas på ett tåg, och intim för att man får den känslan av att skådespelarna (Adrien Brody, Owen Wilson, Jason Schwarzman) är bästen polare när kameran inte är på och litar på Anderson till 100%.
Filmen är vacker, rolig, sorglig. På Andersons egna lilla sätt.
Betyg: F F F F
Kommentarer
Trackback
