Morgan Kall

Ja.
Visst minns du din första kyss.
Eller kan man kalla det kyss, du vet inte riktigt vad benämningen kyss står för, är en kyss när tungor möts i ett virvel av saliv och är en puss när två läppar möts och avslutas i ett SMACK? Vi säger att det är din första kyss, det blir bättre då.
   Du minns att huset hade en vattenskada som hade börjat in det nedre badrummet och att den tillfälliga lägenheten hade fem rum inklusive toalett och kök och att det var sen höst, kanske rent av i mitten av november, för du oroade dig över julafton och att du helst av allt ville fira den i huset.
   Du hade börjat fyran sedan fyra månader tillbaka och klassen från lågstadiet hade splittrats och blivit tillbakapusslad från bitar av Hagaskolans treor och att du hade förälskat dig i Flickan med de bruna ögonen och det långa mörka håret. Du var så kärkärkär och dina känslor speglades av sig mot henne. Du trodde att hon gillade dig också, vad skulle annars kyssen betyda?
   Du minns att snön inte hade fallit än och att du och din ett år äldre syster lekte i lekparken där det fanns en koja, en rutschbana och en bro som gick över vatten där krokodiler, pirayor och hajar väntade på sitt byte.
Sen kom hon.
Du såg henne från långt håll och du minns att din syster gick fram till henne och sa någonting innan hon kom tillbaka och sa åt dig att Flickan ville prata med dig. Du gick sakta fram och minns att dina knän skakade som om någon hade tagit fram en spruta full med Parkinson och genomborrat dina knärskålar med nålen och att dina händer svettades som om du hade stoppat ner de i kokande vatten.
Minns du vad hon sa, vad du sa?
Åh, vad du önskar att minns, men det gör du inte.
I nästa sekund lutade hon sig fram och du mötte hennes läppar med dina. Dina knän slutade skaka, ditt hjärta började slå som om en hackspett hade krupit in genom ett hål i kroppen, du andades lättare.
Minns du det?
Visst minns du det. En stjärna exploderade och imploderade på en och samma gång, marken under Eifeltornet gav vika, Atlanten tömdes på vatten, himlavalvet öppnade sig och guldmynt och åter guldmynt spottades ut.


Du svävade.


Bort från det vattenskadade huset, bort från lägenheten med fem rum, bort från julafton, bort från november och december och bort från lekparken, du log mot krokodilerna och pirayorna och hajarna, gav de fingret och skrek 'TA MIG DÅ OM NI KAN, FÖR HÄR OCH NU KAN INGEN RÖRA MIG!'


Sen minns du inget mer.