Happy Helloween MoFos!
Okej, det är Halloween imorgon, men jag kommer nog inte orka lägga ut dessa klipp då. Så de kommer här istället.
Första klippet gick inte att lägga upp här så jag länkar det istället.
Kommentar: Elakt "prank". Är det kul eller inte spelar ingen roll. Den här kvinnan får men för livet, tro mig.
Den här då. Men detta klipp menas att man absolut inte bör bråka med en viss folkgrupp.
Och sista. Lite klipp där olika människor blir skrämda.
Take 3!
Från mitt nya akustiska album!
Take 2!
.................................
1 kommentar!
82 lyssningar på Youtube-låten.
Och en kommentar!
Från IdaCille:
im totally 100% naked now hehe
be nice! 9k
Jag vet inte vad det betyder, men är glad över den...
Efter tre dagar...
Fortsätt är ni snälla.
Om man ska ta och skvallra lite om helgen då...
Jag tänkte skriva ganska mycket här om avslutningsfesten, men jag tänkte åka lite snålskjuts. Allt som hände kan ni läsa om här och här.
Det är dock några få punkter som har missats:
1. Kvällen tveklöst bästa höjdpunkt var när jag och Journalisten körde rep-battle för ett få antal fans utanför. Allt för att få upp stämningen. De skrattade mer än diggade med, vilket jag blev lite förvånad över...
2. Fullast var den killen som inte ens har åldern inne. Dan Engberg. Vi försökte få i honom mer och mer, men han sa nej. Tyvärr.
3. När kvällen var slut om det fram en full tjej (som jag aldrig sett förut) och sa att hon skulle sova hos mig. Första gången sa jag ingenting. Andra gången skrattade jag och sa snällt "nej". Andra gången började jag prata med Ralle. Fjärde gången drog hon till med ett "min skjuts har åkt och jag kommer inte hem. Bor i Torpa." Snäll som jag är sa jag att hon kunde få sova i gästrummet där nere, bredvid mamma och pappa. Då sa hon att hon skulle sova i min säng. Jag sa då att "då sover jag i gästrummet". Femte gången hon frågade drog jag med mig Journalisten och smög iväg, nästan småjoggandes hem.
Och lite mer bilder skadar väl inte:
Vargen och bakhuvudet på farbror Conny
Mr. Oreskovich
Två morsor och en farsa
"Tummen upp!" säger Ove om festen
"Han till höger ska jag döda ikväll..." tänkte den ena killen
Sigge och Wahabidibidibidibidi
Och när alla vännerna gått hem...
Om man ska ta och skvallra lite om helgen då...
Först, fredagen:
Jag hade precis haft ett mattepass i skolan då jag funderade ut vad Riddarna skulle kunna hitta på just den kvällen. Och det enda som jag hade i tankarna var fest!
Efter en sms-kedja och lite hot om uteslutning så var fyra femtedelar av Riddarna på. Den enda som tyvärr tackade nej var Fiskarn som hade annat för sig. Efter skolan kikade jag in på systemet och bunkrade upp för en två-dagars. Nära 300 spänn gick kalaset på.
Åkte hem, kikade på High Chaparall och drack två öl innan skjutsen till E-tuna gick runt 7. Hemma hos Pontus blev det nya Jippi Jäh! och kortspel. Men jag hade tyvärr gjort rookie-misstaget att ta med mig för lite alkohol.
Så jag snodde fyra shot av min gode vän Journalisten, och efter en timme där han lekte detektiv och förhörde alla så kilade vi till Nybron. Väl där berättade jag att jag var tjuven och bjöd honom på en Mojito.
Som tydligen gick "straight up to his brain". Resten av kvällen var han som en iller på speed. Som fågeln på Kalle Ankas julafton. Roligast var ändå när han på vägen till hamburgeståndet gick in i en lyckstolpe, med flit såklart, och en kille skrattade bakom honom. Jornalisten tog ett språng och ställde sig framför killen och utbrast "och vad skrattar du åt!?"
Resten av oss förstod att han skämtade, men vi förstod även att killen inte skulle förstå det. Så vi gick fram och berättade att han bara skämtade.
Då sa killen att han började blöda näsblod. Bara så där. Vilket var väldigt konstigt och väldigt roligt.
Journalisten kastade även sina strips i papperkorgen med ångrade sig senare. Så han plockade fram några och käkade de.
Jag fick ett slag på halsen och en dansk skalle på näsan av honom också.
Före Efter
Fulast
Mest misstänksam
Och coolast!!
Let's give it a try then!
Succé!...eller inte...
Åhlberg? Vilken egocentrerad idiot han är. Han kom fram till mig och skakade hand, berättade vem han var och avslutade med ett "välkommen".
Välkommen!
Han välkomnade mig till det lag jag spelat i sporadiskt de senaste fyra åren. Idiot.
Han snackade mer än tränaren, hans zorro-finter är snygga, men otroligt meninglösa, klagade på närkampspelet och tjafsade med sina lagkamrater.
Idiot.
Det var nog det första och sista träningen jag gör med a-laget. Vill inte, har inte motivationen att vara så seriös varje träning. Jag vill ut på planen och bara lira.
Ingenting annat.
Jag måste bara prata om skolmaten igen...
Idag var det, förutom den gigantiska salladsbuffén, kycklingfilé. Med klyftpotatis, bearnaisesås och tzatziki.
För de som inte riktigt tycker om kött bjöds det på en riktigt god broccolipaj och falafel.
Till efterrätt vankades det chockladpudding med vispgrädde och mandarinklyftor. Såna som man kan köpa i burk.
Riktigt gott.
Vad nu?
Så nu sitter jag här.
Det är min historia. Fängslande, skrämmande, rolig och sorglig.
Min historia.
Helgen då.
Helgen då.
Om vi ska ta och prata lite om den. Jag hade ingen aning om vad vi skulle hitta på klockan 17.13 på fredagseftermiddagen. Så Simon ringde och bad mig att hitta de där partytakterna som krävs av en Riddare. För det krävs. Om ni nu vill vara en Riddare så måste ni alltid vara förberedda. Det spelar ingen roll om klockan är 11.37 en onsdagsnatt, ska Riddarna ut så ska du med.
Om du inte har en förklaring. "Inga pengar" kan vara en om du nu har så lite att du inte ens vill låna av någon annan RIddare. För en Riddare lånar alltid ut pengar.
"Ingen lust"? Skit ner dig.
Denna gång var Mr. CJ borta på fiskeäventyr (har fiskade alltså. Riktig fisk. Såna som finns i havet.) och Jone var 60 mil härifrån och var med om sitt första "slagsmål" i livet.
Tåget togs mot E-tuna, ett besök hos Mr. Systembolaget, inhandling för två kvällar i rad och hem till Pontus. Som vanligt. Väl där öppnades öl (cider) till Idol och Step-brothers, innan vi en halvtimme innan utgång försökte trappa upp stämningen till You-tube.
Sen ut.
Nybron.
Det var kul. I alla fall okej.
Vi sprang förbi Kebabhouse innan vi senare drog oss hem och sov hos Pontus.
Jag vaknade lite illamående. Det kan vara för att vi vaknade klockan 9. Jag hade nämligen innebandymatch och var tvungen att ta 10-tåget hem.
Mötte efter matchen (vi vann med 10-3, jag stod för 1 mål och 2 ass) upp Ralle, Henke och Simon för att dela ut priser till småkottar som ska bli Kungsörs nya fotbollsstjärnor. Tog efter det en pizza med Simon.
Sen till E-tuna igen.
Hem till Pontus.
Den här gången gick det trögare att få ner alkoholen i kroppen, både för mig och Simon. Men Pontus svepte på som vanligt. Jag kom in i takt. 
Simon spydde. I Pontus handfat. Och med hjälp av min nya telefon har jag bildbevis. Sug på den ni. 
Simon fick tydligen upp ananasbitarna från den dagens Hawaii-pizza som virvlade runt i vatten och en brun gegga.
Men efter det så fick vi tillbaka den Simon vi har lärt oss att älska.
Inne på Statt (dit vi gick denna kväll) skulle Dr. Alban spela. Jag tror vi såg en låt. Sen gick vi till Schlager-golvet och hoppade runt till Håkan Hellström. Ja j***lar vilken fart det blev.
Det kvällen var riktigt kul.
På hemvägen blev det Corner, innan vi gick återigen till Pontus och sov. Jag vaknade återigen med Simon bredvid mig, med solen stekande i ansiktet, denna gång runt klockan 11.
Och två ananasbitar låg fortfarande kvar i handfatet.
Not really back...
Jag har inte haft begäret. Har inte haft det på ett halvår eller så, och kommer nog aldrig att ha det begäret som man måste ha för att få besökarnas ögon att tindra när man läser bokstäver som blir till ord, som blir till meningar, som blir till bilder i huvudet, som blir till en fröjd. Jag är inte världens bästa skribent, jag blandar imperfekt och presens (när jag har bråttom), jag felstavar, jag missar ord.
Men det får ni leva med om ni nu läser den här bloggen.
Jag bryr mig inte.
Det kanske kommer några inlägg nu, ett avbrott sen, några inlägg ännu senare.
Och om ni vill fortsätta läsa, läs.
Jag bryr mig egentligen inte så j***a mycket om hur många som besöker sidan, jag har faktiskt inte kollat statistiken på 7 månader.
Men jag ska göra mitt bästa för att få er uppdaterade.
Don't kill me if I'm not put up for the job.
Och ingen j***a "härligt, tillbaka!" i kommentatorsfältet, för man vet aldrig när jag försvinner igen.
