Morgan Kall

Då har man, efter två b-lagsträningar, tränat med a-laget. De kom och frågade mig innan vår träning om jag ville komma och lira lite, och efter lite tveksamheter svarade jag "ja, okej då". Lirade med Funcken och Lill-Barck (vilket är en av de trevligaste personerna jag träffat på). Gjorde det enda målet vår kjedja producerade och sprang som en idiot på topp. Tröttnade efter ett byte och körde på vilja resten av tiden. Nu är jag sliten.
Åhlberg? Vilken egocentrerad idiot han är. Han kom fram till mig och skakade hand, berättade vem han var och avslutade med ett "välkommen".
Välkommen!
Han välkomnade mig till det lag jag spelat i sporadiskt de senaste fyra åren. Idiot.
Han snackade mer än tränaren, hans zorro-finter är snygga, men otroligt meninglösa, klagade på närkampspelet och tjafsade med sina lagkamrater.
Idiot.
Det var nog det första och sista träningen jag gör med a-laget. Vill inte, har inte motivationen att vara så seriös varje träning. Jag vill ut på planen och bara lira.
Ingenting annat.