Morgan Kall

Jag borde vara ung, pigg, glad. Men igår tog det stop. Jag vet varför, en halvtimmes sömn natten innan gör ingen människa på humör. Men va fan, ve firade en polares födelsedag. Det känns som om jag svikit inte bara mina vänner, utan också mig själv. Det är inte likt mig. Jag var på festhumör i bilen när vi åkte hem, jag shottade turkisk peppar och drack öl. Men väl hos Pontus sa kroppen nej. Jag slocknade direkt när jag kom hem.

Men först, kryssningen. Eller om man kan kalla det kryssning. När vi kom till hamnen och skulle vänta på att få gå ombord klev en vakt ut med en man omkring sig. Eller man och man, en gubbe i sina bästa år. Runt 70 skulle jag tippa på. Gubben var så full som bara en i mitt sällskap kan bli. Han vinglade och tappade väskan, satte sig på marken och tittade om han hade pissat på sig. Det hade han. Just då tänkte jag 'jaha, det blir hytten hela resan då'...
Vi satte oss på en bar, hela sällskapet, med mig, min far, min farbror, Mats, Pontus och Danne. Tog en öl och vann 100 spänn på en spelautomat. Kvällen blev redan lite bättre. Men den hundralappen var slut redan en kvart efter att vi klev ombord, på en annan av båtens spelautomater.
Vi kom i stämning, sjöng lite karaoke, dansade lite, och kvällen blev helt plötsligt riktigt bra...
Så allt som allt: Tack för en bra resa!

Jag sov en halvtimme. Vaknade illamående men glad.

Så jag vill be om ursäkt för mitt beteende igår kväll. Jag var inte i mitt esse. Men nästa helg, då kommer jag hitta tillbaka till gamla toppformen. Tro mig!

En sak till som gör mig strålande glad:
ENTOURAGE ÄR TILLBAKA!!!!!!!
I kväll går första avsnittet av femte säsongen i USA, och imorgon bitti går det att se den här!
Oh, how wonderful!!