Världspremiär!


Om Andy Bernard vore Chuch Norris...

"Andy Bernard doesn't lose contests. He wins them. Or quits them, because they are unfair"

Fuck...

Nu är jag lite nere igen...


Morgan Kall - We will react to all the things (that's gone wrong)


Gooooooood Moooorning!!!!!!!!!!

Jag vaknade för en kvart sen, när pappa ropade att jag hade telefon. Jag frågade om han kunde komma upp med den: "Fan heller! Du får komma ner!" skrek han tillbaka. Så jag satte på mig ett par shorts och vandrade ner för trappan. Där stod han med den bärbara telefonen i handen.
Jag undrade varför han inte kunde komma upp med den.
Han svarade att han inte orkade.
Jag sa att jag sov.
Han sa "klockan två?"
Jag fick en liten chock.

Men det gick bra igår annars, vi vann matchen med 7-2 (ett mål och serieledning), såg när United piskade till Stoke med 5 baljor, skrattade år Arsenals nederlag mot Villa, sår Zlatans två kanoner. Och detta gjorde jag utan att vara speciellt trött.

Jag har ont i huvudet.

Kommer jag att få huggtänder nu?

Jag har varit uppe hale natten. Jag har inte gjort det för att jag vill, utan för att jag inte kunde sova. Vi har just nu mina två systerdöttrar som sover hos oss, och den ena fick min madrass som jag sover på. Ja, jag har en madrass ovanpå min säng för att jag inte ska få ont i ryggen. Och se på fan, visst fick jag ont i ryggen.
Jag hade onte i tre timmar, från läggdags (klockan ett) till klockan slog fyra. Inte en blund fick jag.
Så jag tänkte att det nog skulle vara bättre att skita i sömn överhuvudtaget. Som ett litet experiment.
Sitter med en kopp kaffe och sex koppar till i termosen.

Vi får se om denna dag är nådig mot mig.
Först ut; innebandymatch klockan 12.45.

En längre sammanfattning 3.

Så.
Äntligen hade vi tid till det vi gör bäst. Att festa!
Efter relaxen var alla så att säga, "relaxiga" och satt hos Dennis och Freddas rum med bar överkropp. Jag var inte sen med att hänga på det nya modet. Dock var Sigge lite feg och valde den bögigare varianten, vilket ni kan se till vänster. Han har tröja på sig. Snälla nån.


Journalisten själv satt på vår toalett utan lås och lekte rövare.
(Eftersom han själv undrade varför jag censurerade bliden på honom när han var naken, så antar jag att den här bilden är okej...) Eller, det är klart att den är okej.


Efter att Siggster tog fram en kortlek började drickandet att höja sig till en ny nivå. Alla i laget ville att Hirvelä skulle dynga ner sig totalt och gav honom klunk på klunk på klunk. Men det mannen är en jävel på att dricka och spårade tyvärr inte ur.
Men det gjorde en annan. Precis innan vi skulle ut på krogen slog fyllan till på Siggster. Han vred upp högtalarna till max, ställde sig på fotöljen och vrålade/sjöng. En vakt kom upp och sa åt oss att hålla käften, så Ralle tog tag i täten.
Siggster visade sig även på styva linan. Jag frågade om han inte skulle fixa frillan innan vi skulle ut, och det tog han inte som en komplimang. Han bad mig att dra åt helvete och att jag var ful. Men vem kan klandra mig?


Som ni ser ville han även smälla till Ralle.
Men ut kom vi, och efter många turer till ställen där vi inte fick komma in, eller stälen där Siggster gjorde att vi inte fick komma in, ramlade vi in på Rex. Och där var det folk, men riktigt kul.
Det blev kastspya (Siggster), en skrämma-bort-alla-brudar-dans (Siggster) och Blur-hopp.
Men ingen kunde se oss. Vi var osynliga. Vi var "the men"!




Jag antar att denna bild får sammanfatta denna helg.
Eller denna replik: "Öj Ante, det blev fan ingen porr i helgen"

Eller?

Och du får gärna komma hem en helg och göra stan osäker Robin. Vi behöver dig här.

Vikarier sökes!

För ungefär två månader sedan, när detta kom upp på tal, var jag 30 procent säker på att de skulle åka. Eller egentligen har jag aldrig tvivlat på Sigge, han har alltid en stark vilja, men Jone och Calle trodde jag skulle få det svårare att lämna. I alla fall den ena av de. För tre veckor sedan, när de började prata seriöst om det, var jag 75 procent säker på¨att alla skulle åka, kanske var det jag som var blåögd.
Nu är är jag 99 procent säker på att de ska åka. Kanske för att de sitter på planet just nu till Bergen. Men, men, jag har blivit lurad förrut.
Nej, det är väl bara att försonas med tanken.

Så hemma är det jag och Påven kvar, två av de sex Riddarna. Vi ska fortsätta sätta prägel på E-tuna så gott det går, medan de andra tre ska visa hur Riddarna festar i Norge.
Men vi behöver vikarier. Tre stycken. Helst en som är liten, men inte så liten som ni tror, mycket rolig och inte kan hantera alkohol som vi andra kan. En som är gudomligt snäll, gör inte en fluga förnär och är lite av en playboy. En som kan fixa saker, få in oss på klubbar och när han får i sig lite alkohol i kroppen goes out of control och blir en talkshowhost med alla på krogen.
Vi behöver er i ungefär 6 veckor, mer eller mindre.
Om ni finns därute: ring 0763405431, så kan vi fixa en intervju med Påven och Kaggen.

En längre sammanfattning 2.

21.00

När
vi åter kom till hotellet öppnades öl omgående. Siggster hade några timmar innan köpt lite internet till vårt rum, så en hel del Youtube-låtar avverkades ur Journalistens nya högtalare. Det kom några till ur laget för att göra Riddarna sällskap, och vi gjorde det vi gör bäst: Spelade supar-spel. Denna kväll blev det Black-Jack. Men tyvärr så kom vi till hotellet efter matchen ganska sent, så fulla var vi tyvärr inte än.
Journalisten ville "go out of control" och valde att springa naken i korridoren från ett rum till ett annat.



Det blev sent, för sent. Ingen av oss var tillräckligt fulla, så jag och Siggster bestämde oss för att spela lite Black-Jack i hög fart för att sätta igång cirkulationen i blodet. Det fungerade någorlunda.
Millo och Limpan hade hört att studentstället "Corona" var ett bra ställe att spendera fredgaskvällar på, så efter lite övertalning till Ralle så tog vi taxi till just det stället.

När hela laget stod utanför och tittade upp genom fönstret på nattklubben fick vi se tre par dansa. Detta var nära att få oss att strunta i att gå in utan att ta en taxi tillbaka till stan. Men efter ett tag stod vi kön.
Innanför dörrarna pumpades det musik, och när vi kom upp slog det oss att vi hade kikat in i fel fönster. För här var det inga tre par som dansade. Det var några till, inte överlägset många, men några till. Och fler skulle det bli.
För att göra kvällen rättvis kommer här några bilder:


Den äldsta finnen på Corona med ett leende som kan charma vilken flicka som helst.


Mr. Oreskovich var i början uttråkad med kom sedan att stå vid scenen som den disco-kung han är.


Challe var så full att han inte kunde öppna ögonen.

Johan snodde sedan min mobil för att vara vimmelforgraf, vilket han lyckades med...sådär.

-Okej, Maria, det är nåt jävla pervo som tar kort på mig...

-Äru från Slitz eller?

-Hehe...hehe...he..va göru?

Jag glömde berätta att Siggster åkte hem till Sanna. Visserligen var det tråkigt, men man får väl ha förståelse.

Taxi hem, hamburgare, får se Journalisten ligga däckad över hela vår dubbelsäng, knuffar honom lite i sidan för att se om han lever.
Sömn.

09.30

Jag hade två mål den här resan, att ha en riktigt rolig helg och att kliva upp för att äta hotellfrukost åtminstone en morgon. Så jag tog på mig mina kläder, gick ner, åt en fantastisk frukost bestående av yoghurt med bär, äggröra, korv, bacon, macka med ost och skinka, tre glas juice och en kopp kaffe.
När jag klev in i hotellrummet igen låg Journalisten fortfarande och nussade gott.

Nästkommande tre timmar var uppvaknande. Jag tog en återställare och satte mig framför datorn och såg på "A night at Roxbury" och fick genast upp partytermometern i topp igen.
Efter filmen kilade jag, Johan och Challe iväg till systemet igen, och där inhandlades det öl, Smirnoff Ice och cider. Jag kommer inte riktigt ihåg vad summan stannade på, men den var nog ganska saftig.

Klockan halv ett var det dags att gå en liten promenad til O'learys, där hela laget skulle se på fotboll och käka. United förlorade med 2-1 mot Arsenal, och jag förlorade 150 spänn på en spelautomat. Dubbel-fuck!

Efter matchen vandrade vi tillbaka till hotellet där relaxavdelningen skulle invaderas. Vi hade tippat stryktipset och lagt in 50 spänn var, där den som fått flest rätt skulle klirra in hela skiten. Jag var ett rätt ifrån 750 spänn, vilket skulle ha gjort min dag.

Men men, klockan började närma sig party-time, och denna gång skulle ingen tid gå till spillo!

to be continued...

En längre sammanfattning 1.

04.30

Det
var tidigt, väldigt tidigt. Klockan var så lite att det kändes som om de enda som var vakna just då var lastbilschufförer och trance-folk på extasy. Jag och Journalisten kom sent till samlingen som skulle äga rum 05.00. Bussen som vi skulle åka med var mindre än förra gången, men vad gör det, bussresan gör ingen resa, utan sällskapet. Vi var i runda släggar 15 personer som skulle flyga till Umeå, Kungsör BKs partystad nummer ett.
Under bussresan till Arlanda bjöds det på champange (eller mousserande vin), kaffe, mackor och öl. Eftersom jag inte hade ätit någon frukost satte sig alkoholen i hjärnan och jag kände av det lite grann. Jag har nog aldrig varit onykter så tidigt på morgonen.
Bra start alltså.


Trötter.                                                     Glader.                                                  Toker.

På flygplatsen såg vi tyvärr ingen Linda Rosing eller Paolo Roberto den här gången, men det stoppar ingen att ta en öl. Så det gjorde vi medan vi väntade på att flyget skulle lyfta. En och annan macka slank också ner.



Efter den prickfria landningen gick vi då på UME-jord. Vi tog en fullpackat buss till hotellet, där vi fick vänta på incheckningen. Jag, Sigge, Challe och Journalisten gick därför till Bolaget för att inhadla gift för kvällen. Min summa stannade på 258 kronor och för det får man fem öl, fem cider och en Jägermeister.

Vi fick nycklarna till "sviten", gick upp frö att koppla in Sigges dator och gick ut på stan igen för att inhandla ett par högtalare, vilket var en högst lyckad investering.
Nästa prick på scemat var "polsk rikstad", där jag gjorde av med 200 kronor utan att få tillbas någonting. Men jag var inte värst, då Journalisten pugade ut med 600 riksdaler, en högst onödig investering. Lill-Per och Roos drog högsta vinsten, 1200, och blev anklagade för fusk.

Jägermeistern tog slut exakt 17.00. Och då var jag lite fullare, tänkte att "nu måste jag fan lugna mig".

19.15

Hockeymatch mellen Löven och VIK. Det var bra stämning, bra hockey. Efter första perioden gick vi upp till sportbaren och beställde en varsin öl, satte oss vid ett bord och snackade skit.



Hälften av gänget åkte hem tidigare, jag fick stå för taxiresan hem. Men det spelade ingen roll.
Festen kunde börja.

To be continued...


Lite tankar...

Jag vaknade 0630, militär tid. Tidigare än jag någonsin vaknat en skoldag, och det är konstigt eftersom jag somnade någonstans mellan 0030 och 0130 igår natt. Jag trodde att jag hade all tid i världen att fixa i ordning mig. Jag tog en lång dusch, åt frukost och tittade en snutt på en film. Plötsligt var klockan 0725, nio minuter innan tåget skulle gå. Jag fick självklart lite panik. Och jag hade inte ens fixat frillan. Och ni som känner mig, vad är viktigast: en fixad frilla eller att hinna till tåget? 
Men jag klarade mig, med väldigt snår marginal. Jag hann tyvärr inte att köpa en biljett eftersom jag var tvungen att låsa cykeln (inte fan skulle den bli stulen igen). Dagen innan hade jag lagt in tillräckligt med pengar på mitt kort för att komma in, äta lunch och komma hem. Därför skulle den där 100-lappen som biljetten kostar på tåget göra att jag inte ens skulle komma hem. 
Därför drog jag en rövare. Jag drog på full volym i min telefon, satte på mig mina öronlurar och blundade med ansiktet mot fönstret. Om nu konduktören skulle komma skulle jag låtsas inte höra och kanske, kanske slippa betala. Som tur var kom det aldrig någon. Jag blev glad över att ha fått lite pengar över.

Idag är det heldag i skolan. Den första på mycket länge. Det är lätt att bli bortskämd på högskolan.

Jag ställde mig i kafeteriekön och skulle köpa mig en kopp te för mina tågpengar, då Johanna Andersson ställde sig bakom mig med en kompis. Hon sa hej, jag sa hej. Hon sa "nej, titta vad gulligt", jag undrade vad då? Vände mig om och fick se de två titta på en genomskinlig plastpåse med fyra skorpor i. "Jaaaa..." sa hennes kompis. Men hur mycket jag än vred och vände på det blev aldrig påsen med skorpor gullig.

Och HON är tillbaka. HON som överdriver sitt uttal, HON som gör mig illamående. Fuck.

Jag funderar på att stanna uppe hela natten för att bevaka Filip och Fredriks valvaka som hålls i USA. Dels för att det är intressant (kan bli första svarta presidenten!) och dels för att det är Filip och Fredrik. Men någonting sägen mig att de inte kommer att spexa till det, det kommer att bli seriöst. Med bra gäster dock, bland annat Ingvar Karlsson, Mona Sahlin, Kristian Luuk och Henrik Schyffert.

RSS 2.0